Jordbruksverket och Länssyrelsen ansvarar för Sveriges djurskydd. Det är jordbruksverket som har utformat lagarna om minsta måtten på burar men välj gärna en större.

De här sakerna bör alltid finnas i kaninburen: sitthylla, vattenflaska eller vattenskål, matskål och höboll eller höfack då kaninen ständigt ska ha åtkomst till hö.

Om någon misstänker att en person vanvårdar sin kanin kan man bli anmäld till Polisen eller Länsstyrelsen. Då får man en inspektion, ibland oanmäld av Länsstyrelsen.

Buren ska vara fylld av spån, torv, halm eller ett likvärdigt strömedel.

Kaninen ska alltid ha åtkomst till friskt hö och vatten. De bör även ha gnagmaterial och pinnar.

För kaniner som bor ute ska de vid minusgrader minst 2 gånger om dagen, få uppvärmt vatten. En kanin ska även ha tillsyn minst en gång per dygn. Hö bör förvaras i en höhäck.

Ifall man har sina kaniner i ett kaninstall bör luften vara frisk och absolut inte lukta ammoniak. Detsamma gäller en inomhusbur. Kaninen får bara tillfälligt utstättas för koldioxid 3000 ppm och ammoniak över 10 ppm.

Det är alltfler som tänker ur ett djurvänligt perspektiv och låter sin kanin vara lös hemma. En lös kanin är ofta en glad och lycklig kanin som kan tränas att gå på kattlåda precis som en katt, vila i soffan framför tv:n och även ställa till lite bus. Då får man tänka på att hemmet behöver kaninsäkras med skydd för farliga sladdar och att man gärna kan ha kompostgaller kring tv:n eller andra farliga saker. Kaninen uppskattar även golv med bra mattor så att den inte glider och skadar sig.

En bra kaninägare förvarar inte en kanin i en bur med minimått utan ser till sin kanins bästa.